Smack my ass and call me Judy

Christian möblerar om sitt rum igen och jag bakar bröd. En universell kontrast mellan det normala och det totalt skruvade. Och jag går upp tidigt på morgonen, och då menar jag inte det-är-fortfarande-mörkt-ute-tidigt, utan klockan åtta. Det är en underdrift att säga att det är ovanligt.

Hela den här förändringen har en mycket enkel förklaring som heter Sverige. Där är alla sunda, bakar bröd, tränar, äter biologiskt, ekologiskt, organiskt. Så varför inte ta det bästa från Sverige till det dekadenta Berlin? Det bästa ur två världar och jag är bara några meter från närmaste Späti*.



 
 

*Nattöppen kiosk

I ruset av turkmarknadens bästa kaffe, gick vi till det sunkiga men ack så billiga ALDI. Där kan man hitta allt från socker till tvättmedel och det kostar inte mer än några euro. Det var lång kö, eftersom dom vägrar att öppna fler än en kassa, men något som resulterar i att man börjar prata med sina kögrannar - the junkie and the arab. En gammal man tränger dig fram till glassdisken och grabbar åt sig tre glasstårtor. Och vi ser inte skymten av honom förrän han står brevid oss när vi febrilt försöker packa ner våra varor där mannen glömmer sina tre tårtor. Reagera, agera. Jag tar upp de tre tårtorna, kastar mig ut ur butiken och får syn på mannen några meter bort. Rusar och skriker Entschuldigung, entschuldigung! Mannen stannar och vänder sig om och får se tårtorna. Ey Mann! Ey Mann! gapar han medan ett stort leende sprider sig i hans rynkiga ansikte.

Hoppas någon gör så för mig när jag blir senil, för oboy, då behöver jag mina tårtor.

Ni vet i filmer när någon har fastnat under en bjälke eller under ett hus, instängd i en tunnelbana och det brinner vilt omkring dem. Då bröjar dem be i ren desperation, deras timmar är räknade, dags att kasta in handuken. Sista tåget har gått. Där är jag nu. Tyska byråkratin övar mental tortyr på mig. Jag måste skaffa en "freizügigkeitsbescheinigung" - vilket låter som om jag skall gå in i prostitution - men egentligen för att jag skall få mina 1.06 euro i timmen för att jag är svensk. Det lät fantastiskt när vi gick med i EU: det skulle bli enkelt att jobba i europa, men tillsammans med tysk byråkrati och lustiga europeiska paragrafer är det sådant här som gör en mörkrädd.

Ett bakslag till och det kommer bara vara ett puff! och en lila mössa kvar på golvet.