Smack my ass and call me Judy

Ni vet i filmer när någon har fastnat under en bjälke eller under ett hus, instängd i en tunnelbana och det brinner vilt omkring dem. Då bröjar dem be i ren desperation, deras timmar är räknade, dags att kasta in handuken. Sista tåget har gått. Där är jag nu. Tyska byråkratin övar mental tortyr på mig. Jag måste skaffa en "freizügigkeitsbescheinigung" - vilket låter som om jag skall gå in i prostitution - men egentligen för att jag skall få mina 1.06 euro i timmen för att jag är svensk. Det lät fantastiskt när vi gick med i EU: det skulle bli enkelt att jobba i europa, men tillsammans med tysk byråkrati och lustiga europeiska paragrafer är det sådant här som gör en mörkrädd.

Ett bakslag till och det kommer bara vara ett puff! och en lila mössa kvar på golvet.