Smack my ass and call me Judy

Jag vill helst ha det här osagt och osentimentalt men jag kan inte sova och klockan är närmare fem än fyra så det är bättre att spotta ur sig det. Så att jag kan komma iväg till mitt halvårsbesök på Bürgeramt. Saken är att det finns ett högst rödblinkande citat från Ricky Fitts i American Beauty: "Sometimes there's so much beauty in the world I feel like I can't take it, like my heart's going to cave in." Jag låter det vara sagt så. Se filmen, mata några änder. Men nu kan jag kanske sova. Utan att tänka på vad som finns där ute.

När jag låg i min säng med kokt ris, stekt ägg och en gurk-knäckebrödsmacka, tittade på Babel otextat så slog det mig vilken lyxtillvaro jag befann mig i. Mitt huvud var fortfarande tungt men att ligga i sängen och titta på film är något som är få förunat. Helt kravlöst, inproduktivt men Gud vad märkvärdigt. Det är drygt två timmar som man ägnar åt något som bara kan ge någon abstrakt känsla. Egentligen borde hela underhållningsinrikatade filmbranchen skjutas av av marknadsekonomiska förespråkare. Okej att det är som allt annat, populärkulturen är ett opium åt folket men principen att sitta av två timmar borde vara bannad från vårt lilla mysiga kapitalistiska samhälle.

Sysselsätt församlingen!

Klockan tio i morses läste jag tidningen - elektroniskt - och blev genuint upprörd. Ingen ilska som "det här snackar vi om runt middagsbordet" eller "diskuterar vilt under fikan på jobbet och sedan glömmer det vid lunch". Det var snare den typen av ilska som kan reflekteras i vad Voltair sa "jag delar inte din åsikt men jag är beredd att döda för din rätt att ha den". Krönikan har inget dirket sammband med citatet, men det är talande.

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=421&a=343955


Brutalt.

Betalade hyran, men banken hade förstås lunchstängt - är banker någonsin öppna? Istället åkte jag till Volkspark Hasenheide, köpte med mig Petit au Lait och ett äpple. Det skulle människorna i parken veta att jag hade 800 euro i fickan - då hade de inte kollat så konstigt på mig när jag fotograferade mina fötter.



När jag hade betalt hyran åkte jag till Jobshop och där tänker dom fixa ett jobb åt mig. Tänker jag mig. Sedan cyklade jag hem igen och socialiserade med mina mitbewohner som övertalade mig att följa med till deras föreläsning om Östersjöområdets politiska blahblah. Hellre det än surfa på nätet en hel kväll. Jag ritade av professorn och slölyssnade på hans malande om ointressanta is-visiter över skandinavien.
 
                                      

Efter föreläsningen kulminerade kvällen dock. Vi spelade elektronisk fia med knuff på en urskön bar kallad Yesterday som kändes precis som the Beatles senare låtar; stora bin hängde från taket; solrosor klädde väggar och tak; mycket färggranna tyger; och en påkläd skyltdocka stod i baren. Där blev vi kvar i några timmar drickandes öl och apfelschorle, spelandes några parit fia med knuff. Berlin i ett nötskal.

*Scen från Lost in Translation

Jag har under dagen exponerat mig för soljus som troligtvis inte gått genom något ozonskikt. Tog med mig mina gramatikböcker men adjektiv är något av det tråkigaste.

Efter sedvanlig pasta bolognese - utan dött djur - tog vi u-bahn till Humboldtuniversistet för att lyssna på Tiina Rosenberg! Tyska i två timmar kramade musten ur mig men höjdpunkten var efter föresläsningen. Vi stannade kvar och tog en gruppbild med stjärnan. Hon blev även inbjuden på en fest av oss - eller Alblin sprang fram med en flyer som hon tveksamt tog emot. Men det hade ändå varit coolt att festa med Tiina.

Efter två timmars-föresläsningen kom vi ner till ett rum proppfyllt med nissar som tuggade croustader, snittar och pretzel. Silverbrickor flött omkring med mousserande vin och juice. Klart man stannar och täcker in morgondagens frukost. Men det var tjugo minuter till tyska Top Model börjar - och som kändes väldigt passande efter några timmar med Tiina... Så ett svep med mousserande var allt som hanns med.

Eftersom det här är dagen efter dagen så skall jag snart ut i solen och söka jobb. Ha!

As if.