Smack my ass and call me Judy

Ibland blir tror jag att jag kommer att bli komplett galen i den här förbaskade staden. Eller området. Ursinning och trött på kommentarer från okända män på gatan en onsdagseftermiddag ringde jag upp hilda för att klaga. Hon fattade vinken, hon vet hur det är. Det handlar om respekt i det allmänna rummet. Neukölln är inte en jävla klubb och på det här viset kommer livet aldrig att vara en fest. Vettlösa människor. I mina strumpor ser jag mest ut som Pippi Långstrump. Och Pippi är inte sexig. Hon står för allt som stärker den kvinnliga självkänslan - integritet och självständighet. Det känns som om någon har trampat på min barndoms mest upplysande ögonblick vad gäller könsroller. Ursäkta, var det du som skrek socialisthora till pippi när hon svasade ner för gatan för att hämta ett brunt paket? Eller synade du henne upp och ner och mummlade sexy på tysk/turkisk brytning? Vad hade Pippi gjort?

Problemet ligger egentligen inte i detta enskilda fall, saken är den att det är andra gången det händer vilket sätter in det i ett mycket större sammanhang. Också då för att hämta paket. Men jag blir inte förvånad, dock fortfarande ställd. Att argumentera med dem känns nästan meningslöst, jag tvivlar på att jag skulle kunna stoppa just det flödet i deras tjocka skallar. Hela det här landet verkar ibland gå ut på förstaklassiga tankegångar och konstruktioner från en irländskt katolsk landsbygd på slutet av 1800-talet.    

Det är dags att börja cykla, tror jag. Min egen Lilla Gubben.