Smack my ass and call me Judy

...in Sachen Style
Dank der edlen Safari-Looks des Frühlings sind Sie auch im Großstadt-Dschungel bestens ausgerüstet.

And the hole day I´ve been parading my safari-style with my new-found pants from our livingroom without even knowing how right I was. It´s all in the stars, baby. Thank you In Touch!

Ibland blir tror jag att jag kommer att bli komplett galen i den här förbaskade staden. Eller området. Ursinning och trött på kommentarer från okända män på gatan en onsdagseftermiddag ringde jag upp hilda för att klaga. Hon fattade vinken, hon vet hur det är. Det handlar om respekt i det allmänna rummet. Neukölln är inte en jävla klubb och på det här viset kommer livet aldrig att vara en fest. Vettlösa människor. I mina strumpor ser jag mest ut som Pippi Långstrump. Och Pippi är inte sexig. Hon står för allt som stärker den kvinnliga självkänslan - integritet och självständighet. Det känns som om någon har trampat på min barndoms mest upplysande ögonblick vad gäller könsroller. Ursäkta, var det du som skrek socialisthora till pippi när hon svasade ner för gatan för att hämta ett brunt paket? Eller synade du henne upp och ner och mummlade sexy på tysk/turkisk brytning? Vad hade Pippi gjort?

Problemet ligger egentligen inte i detta enskilda fall, saken är den att det är andra gången det händer vilket sätter in det i ett mycket större sammanhang. Också då för att hämta paket. Men jag blir inte förvånad, dock fortfarande ställd. Att argumentera med dem känns nästan meningslöst, jag tvivlar på att jag skulle kunna stoppa just det flödet i deras tjocka skallar. Hela det här landet verkar ibland gå ut på förstaklassiga tankegångar och konstruktioner från en irländskt katolsk landsbygd på slutet av 1800-talet.    

Det är dags att börja cykla, tror jag. Min egen Lilla Gubben.

- han var där igår och hon var med igen. i samma tröja.
- skämtar du? har hon alltid den på sig?
- jag förstår inte varför. vad är hennes syfte, liksom.
- den är bara gullig. och det är något med hela hennes uppenbarelse. hon tänker i fel termer.
- ja, det är håret också. luggen. 
- att hon går in i en affär och väljer något för att det är skoj på ett gulligt vis, men hon skojar inte. hon är dödsallvarlig.

sedan blev vi stenade på feta brownies. och dom var inte ens speciella. somliga straffar gud direkt. eller så är det bara dubble chocolate-effekten.

I was sitting on the roof the hole day. It was raining. In my hand I had a cup of coffee. It was fogy and I couldn´t see the Fernsehturm. It might have been for the best, it´s not that exciting after all. But I saw the roofs closest to me. That was grand, and red. I think there´s nothing better than to sit on a roof for hours. It´s mighty in a way, to be so unreachable and I like the idea of nothing happening. It didn´t have a purpose to go up on the roof- I could have been drinking my coffee inside like I usally do. But I don´t know, it just feelt good there. The picture of myself sitting quite on the roof was breathtaking. However, it wasn´t the same thing like in my head, but things usally isn´t.

And then it suddently feelt like something big was about to happen. A plane catching fire or a bird flying into one of those chimneys. I don´t think that happens alot, they have pretty good sight. But nothing happend. I could hear the cars slowing down to make a turn on the crossroads and some kids playing in a distance. Kids are always out playing in the rain. It was the best time when I was little I remember. Jump in puddles and make castles in the sand that would quickly desolve in the heavy rain. Almost like those munks making complex and great figures in different colors of sand. They work on it for months and months and when they are completly finished they destroy it. Just like that, after all that work they put it in a jar. Just because everything is evanescent. They have something going there those munks. Beeing so determent and hardworking they could be really good at putting up a hotel or starting a new fastfood branch. They could be extremly successful. But instead they make beautiful sand art. It´s very wise of them, I think.

I´m not that wise. I do a lot of stupid things all the time. Like going from work earlier just because I´m finished with everything, but I should acctually stay until the end, the bitter end. Or someone should. That could be me. I know this but at that time I just want to lay down and listen to Nic Jones. He is a great british folksinger and one of his songs is about that he is going to lay down on a field and that there are grass and flowers and other things all around him. It makes me wanna do that too. But then I realise that I´m stuck in a hostel making things shine. It´s alright though, I can lay down on the roof on my free time.

I can´t wait for things to start blossom and get warm again. Then I can sit on the roof longer and I can bring a book with me, or picnic and other people maybe. That´s the problem with the warmth- other people might go up on their roofs aswell. They can do what they want, but it might get crowded. And it wont be the same. Maybe I just go up there when it rains. But eventually I have to go down. I had to move down two floors to make buns. From unreachable to reachable. Buns are somewhat communicative.