fruset vatten
först när fåglarna simmar på isen försvinner den och det vilda bruset dör ut i deras kraxande. vänta här och snart tinar solen upp marken som vi står på, hur vi sjunker ner djupare och djupare. dra inte öronen åt dig, den bruna mullan letar sig in och drar i det pulserande blodet som smärtar i fingertopparna. försiktigt och lättsamt blir det tyst. kaffet kokar på högvarv på spisen. men vi står kvar, nedsjunkna i jorden med näsan i vädret drar in och ut. in och ut.
Kommentarer
Trackback
