tre metri

morgondagen står kall och mörk och på hustaken sitter fåglarna
uppbrända
kaffekalas och mensvärk
min hjärta brister och jag måste ha med mig en påse om natten

plockar upp spillrorna jag glömde

men splittret blir kvar på u-bahns ölfuktiga mark

det går så snabbt, och jag hinner, hinner inte med
i det fuktiga gräset stoppar jag tårna och drar upp dem ur snödrivorna

när jag var liten fick jag höra att när håret frös i vinterkylan bröts det av

men när våren kommer och rädslan tinar
vad händer då?

om jag bara hade fått slippa plocka ut besticken ur diskmaskinen 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0