Smack my ass and call me Judy

Skogsfest med min ipod och It´s true remixen av Axwell i sköna åtta minuter och sedan fortsatte jag upp på grusvägen till Busy P, hoppande, svängande i min lila mössa. Skulle snart nästan bli överkörd av en blå Volvo. Bilen kom runt hörnet och jag var helt upptagen av min dans och distad Busy att jag inte överhuvudtaget hann inrätta mig i någon "normal" promenadgång. Han skrattade och jag skrattade och livet var underbart.
 
I min lilla stuga (alldeles för liten att skaka rumpan i) satt jag och skrev om pojkar som får gå före i kön och flickor som inte vågar göra misstag när någon plötsligt står utanför min öppna dörr. Totalt hjärtstillestånd och efter allt läsande om myterna kring mäns inneboende ilska inser jag att det i alla fall inte är en känslomässig myt. I en kort sekund är jag tvärsäker på att han kommer anfalla mig, tills jag ser att det är Kenny med lastbilen som undrar varför min dörr är öppen. Puh!

Chock nummer två:
Klockan var nästan åtta och jag skulle snart ta en rast när jag ser en abnormt stor spindel traska runt på väggen. En sådan där spindel som man förväntade sig finnas inuti bölden på kinden i den där historien som man fick skriva på gymnasiet. Jag försökte först få den att klättra över till min tidning, men den ramlade ner på golvet och då försökte jag med ett glas och då stack den bakom sängen. Som jag tänkt spendera natten i. Efter allt kaffe blir det här bara mos och inte en chans att jag kommer att kunna sova i natt.  

Livet på landet är inte så ofarligt som man kan tro.