Smack my ass and call me Judy

Superkort! Berlin är ju en stor stad som jag vanligtvis är ganska duktig på att irra runt i. Men igår - att hitta till vineriet - var en pärs utan dess like! Dödshungrig, magont, frusna vader gick jag gata upp och ner, ner igen, ringde och ringde, traskade och traskade i mörkret endast belyst av några lampor och en spårvagn som svischade förbi emellanåt. Utmattad, utmärglad, utsliten plockade Boris upp mig på Rosenthaler. Jag kunde inte varit mer tacksam!  Jag fick mat och kaka så låt oss ge Berlin en stor applåd för att ha lyckats uppbringa en sådan strålande atmosfär som man endast kan hitta på vineriet! Klapp, klapp. Och kanske inte minst en applåd för att det kommer in försäljare - inte bara som säljer tidningar - utan även haschkakor! Är det inte fantastiskt vilket civiliserat samhälle vi frodas i.

Nu måste jag studera. Middle east! Here I come!