Italian? Oh well then...
Jag stötte in i två italienare idag. De ville ha en nyckel av mig. Som jag inte hade, men som fanns på Imbiss Sonnengarten vid s-bhf Sonnenallee. Så jag var tvungen att cykla dit och hämta nyckeln. Men först skulle jag förklara för italienarna att de kunde stanna kvar och inte behövde följa med. På engelska. Det gick åt helvete.
Jag har alltid trott att italienarna kunde snacka ungefär lika mycket engelska som fransmännen. Man börjar snacka lite på deras språk, sedan har man halva inne och kan övergå till engelska. Det var nog där jag misslyckades - jag sa inget på italienska. Jag hade glömt allt jag lärt mig och det jag lärt mig var mest fula ord - merlde, porco dio. Och det kändes ärlig talat inte så smidigt att säga gud är en gris till två (säkert) katolska brudar. Även om jag hade ett starkt maktövertag, även om de inte visste om att jag hade det eftersom de inte fattade vad jag sa.
Well, när engelska inte funkade började jag snacka tyska i stället. Det funkar ju vanligtvis i den här staden. Men! YEAH RIGHT! Nog att de fattar tyska. Den enda intima kopplingen de har till tyskland är genom Hitler, och det genom Moussolini! Inte mycket motiviation där.
Med mitt tredje språk - handrörelser till långsamma, välartikulerade ord lyckades får dem att stanna kvar i trappan medan jag cyklade i väg. "So, You ar'e comin back, 'ere?" "Yes, yes." De fick sin nyckel och var hemskt tacksamma, tackade och tackade. "Oh, well, it was nothing. Thank you, come again!" sa jag och tittade in i deras stora bruna ögon, de log brett och nickade ivrigt. Och då förstod jag.
De hade inte förstått ett dyft.
Jag har alltid trott att italienarna kunde snacka ungefär lika mycket engelska som fransmännen. Man börjar snacka lite på deras språk, sedan har man halva inne och kan övergå till engelska. Det var nog där jag misslyckades - jag sa inget på italienska. Jag hade glömt allt jag lärt mig och det jag lärt mig var mest fula ord - merlde, porco dio. Och det kändes ärlig talat inte så smidigt att säga gud är en gris till två (säkert) katolska brudar. Även om jag hade ett starkt maktövertag, även om de inte visste om att jag hade det eftersom de inte fattade vad jag sa.
Well, när engelska inte funkade började jag snacka tyska i stället. Det funkar ju vanligtvis i den här staden. Men! YEAH RIGHT! Nog att de fattar tyska. Den enda intima kopplingen de har till tyskland är genom Hitler, och det genom Moussolini! Inte mycket motiviation där.
Med mitt tredje språk - handrörelser till långsamma, välartikulerade ord lyckades får dem att stanna kvar i trappan medan jag cyklade i väg. "So, You ar'e comin back, 'ere?" "Yes, yes." De fick sin nyckel och var hemskt tacksamma, tackade och tackade. "Oh, well, it was nothing. Thank you, come again!" sa jag och tittade in i deras stora bruna ögon, de log brett och nickade ivrigt. Och då förstod jag.
De hade inte förstått ett dyft.
Kommentarer
Trackback
