Vi har vissa meningsskiljaktigheter
Idag vaknade jag upp till stekande, kvälmande, svettig hetta. Hela Berlin står i brand! Gatorna osar och människorna ramlar ihop och dör huxflux. Inte bara gamla människor som i Paris för två år sedan, utan total eliminering, ingen barmhärtighet, värmen sköljer över oss! Vi drunknar utan oaser i synhåll.
Men nu är det långhelg så att man kan ligga utslagen på en gräsmatta drickandes Bionada eller öl och inte tänka på verklighetens grymheter.
Die for you-day
Verklighetens grymheter som råkar vara 10-20 medelålders städare på Gegen bauer-städfirma i Berlin. Mitt jobb började som sagt i tisdags - och avslutades i dag. Jag hade det enklaste jobbet, det mest simpla på hela flygplatsen - städade toaletter och plockade soppåsar. Alltså borde de missar jag antas gjort vara ännu simplare, ännu mindre borde det varit skäl till att sparka mig. Aldrig under mitt yrkesverksamma liv har jag fått minsta tillsägelse, det är logiskt omöjligt för mig att bli kickad p.g.a dåligt arbete.
Jag kunde inte låta bli att bli förbannad över hur jag blev behandlad. Att språksvårigheter inte kan tas med minsta ödmjukhet. Har dom någonsin flyttat till ett helt nytt land där de inte kan språket perfekt? Att bara våga livet, vara modig och utforska det som man tycker är spännande?! Istället för att jobba på samma ställe i 50 år och sedan kolla nedvärderande på den svenska flickan som inte förstår vad man säger för att han pratar i 180! Har du någonsin gjort något med ditt liv, gubbfan!
Ibland kan jag bli så trött på det här landet, det här folket. Hur de vägrar att försöka känna sympati. Hur inkompetenta de är när det gäller engelska. Hur fruktansvärt inskränkta de kan vara när det gäller att anama nya kulturer/människor/språk/what ever.
I mitt vredesmod blåser det upp till storm. Tundrar och blixtrar. Smatter, smatter.
Berlin är en fantastisk stad. Men Tyskland är jag tveksam till.
Men nu är det långhelg så att man kan ligga utslagen på en gräsmatta drickandes Bionada eller öl och inte tänka på verklighetens grymheter.
Die for you-day
Verklighetens grymheter som råkar vara 10-20 medelålders städare på Gegen bauer-städfirma i Berlin. Mitt jobb började som sagt i tisdags - och avslutades i dag. Jag hade det enklaste jobbet, det mest simpla på hela flygplatsen - städade toaletter och plockade soppåsar. Alltså borde de missar jag antas gjort vara ännu simplare, ännu mindre borde det varit skäl till att sparka mig. Aldrig under mitt yrkesverksamma liv har jag fått minsta tillsägelse, det är logiskt omöjligt för mig att bli kickad p.g.a dåligt arbete.
Jag kunde inte låta bli att bli förbannad över hur jag blev behandlad. Att språksvårigheter inte kan tas med minsta ödmjukhet. Har dom någonsin flyttat till ett helt nytt land där de inte kan språket perfekt? Att bara våga livet, vara modig och utforska det som man tycker är spännande?! Istället för att jobba på samma ställe i 50 år och sedan kolla nedvärderande på den svenska flickan som inte förstår vad man säger för att han pratar i 180! Har du någonsin gjort något med ditt liv, gubbfan!
Ibland kan jag bli så trött på det här landet, det här folket. Hur de vägrar att försöka känna sympati. Hur inkompetenta de är när det gäller engelska. Hur fruktansvärt inskränkta de kan vara när det gäller att anama nya kulturer/människor/språk/what ever.
I mitt vredesmod blåser det upp till storm. Tundrar och blixtrar. Smatter, smatter.
Berlin är en fantastisk stad. Men Tyskland är jag tveksam till.
Kommentarer
Trackback
