It´s all about dada
Jag har hittat tillbaka tiil min kreativa ådra. Jag vet inte om det beror på min nya drog - kaffe - men den alstrar i alla fall bra mycket mer energi än ätstörningar någonsin gjort. Jag är visserligen vaken till fyra på morgonen, men jag antar att det är så här för alla rookies.
Inför i går natt satte jag på kaffebryggaren vid nio och drack en kopp som skulle hålla mig vaken en bit in på natten så att jag kunde arbeta men mina små projekt. Jag somnade fyra och hade gjort klart nästan allt, nu har jag bara en boll kvar. Det kommer bli ett helvete att få ner bollarna när jag ska flytta här ifrån och med tanke på att jag riskerade mitt liv när jag klättrade upp på vår skrangliga stege så lär även det bli en lätt nära-döden-upplevelse.
Mitt arnelliska Berlin och min fallos-inspirerade takinstallation.
Det var andra skräckupplevelsen den dagen, den första var när de borrade med slagborr i betong fem meter under mitt fönstret. För att kunna tillskanska sig ytterligare en dörr klockan nio på morgonen. Då passade jag på att gå upp. Det låter kanske lite löjligt men i den här staden så är alla typer av höga mullranden lätt att assiociera till att ytterligare ett världskrig har påbörjats eller att det för länge sedan likkalla Kalla Kriget återupptagits. Då är det bara att dra duntäcket över öronen och bittert önska att man vetat vart närmaste skyddsrum låg.
Men sådant går över när man ätit gröt med tysk konfiktür och tittat på asiatisk film. Berättade om Seom för Magnus när jag stod på stegen för att dra uppmärksamheten från skrangligheten. Jag har inte riktigt kommit ifrån scenerna där de stoppar in några par fiskekrokar i olika kroppsöppningar och drar åt. Idéen med att fiska låter inte lika behagligt och gemytligt längre, bara makabert och obeskrivlig, fruktansvärt ont. Good movie, though.
Inför i går natt satte jag på kaffebryggaren vid nio och drack en kopp som skulle hålla mig vaken en bit in på natten så att jag kunde arbeta men mina små projekt. Jag somnade fyra och hade gjort klart nästan allt, nu har jag bara en boll kvar. Det kommer bli ett helvete att få ner bollarna när jag ska flytta här ifrån och med tanke på att jag riskerade mitt liv när jag klättrade upp på vår skrangliga stege så lär även det bli en lätt nära-döden-upplevelse.
Mitt arnelliska Berlin och min fallos-inspirerade takinstallation.
Det var andra skräckupplevelsen den dagen, den första var när de borrade med slagborr i betong fem meter under mitt fönstret. För att kunna tillskanska sig ytterligare en dörr klockan nio på morgonen. Då passade jag på att gå upp. Det låter kanske lite löjligt men i den här staden så är alla typer av höga mullranden lätt att assiociera till att ytterligare ett världskrig har påbörjats eller att det för länge sedan likkalla Kalla Kriget återupptagits. Då är det bara att dra duntäcket över öronen och bittert önska att man vetat vart närmaste skyddsrum låg.
Men sådant går över när man ätit gröt med tysk konfiktür och tittat på asiatisk film. Berättade om Seom för Magnus när jag stod på stegen för att dra uppmärksamheten från skrangligheten. Jag har inte riktigt kommit ifrån scenerna där de stoppar in några par fiskekrokar i olika kroppsöppningar och drar åt. Idéen med att fiska låter inte lika behagligt och gemytligt längre, bara makabert och obeskrivlig, fruktansvärt ont. Good movie, though.
Kommentarer
Trackback
