Söndagsro
Gick upp halv två, käkade gröt i fönstret tillsammans med Anna Gavalda. Sedan kom Alina och vi hade bestämt att vi skulle äta frukost på skolgården utanför vårt hus, men 17 000 trappsteg upp till lägenheten är inte värt frukost på asfalt. Vi åt glass i köket istället.
Det märkliga med den här staden är att det inte finns något dygn, och inga veckodagar. Allt fortsätter i all oändlighet, upphör aldrig. Därför känner man antingen alltid prestationsångest, alternativt aldrig om man resonerar "att det kan jag göra senare". Därför finns det även en vara-kultur som inte existerar i Göteborg, för där finns det inget utrymme för det. Men verkligheten pockar ständligt - jag måste skaffa ett jobb.
Kommentarer
Trackback
