Smack my ass and call me Judy

Nog för att det bor chilenare vid Hermannplatz så är det inte mycket man kan göra när begäret sätter in. Vi öppnar dörren till Alinas rum och ett moln av rök bolmmar ut och då är det några minuter till sista U-bahn går till nattöppna McDonalds.

En halvtimma senare har tre cheesburgare och en äpplepaj lämnat min bricka. Ack, vilken dekadens! Men vårt största problem är nu hur vi skall ta oss hem. Det är två timmar tills tågen börjar gå igen och det kanske man kan vänta på. Varsin flaska öl av två fransmän håller en sysselsatt i några minuter. Men de är gamla och fulla så vi kutar till närmsta buss som turligt nog går vägen hem till Gneisenaustraße.

Ljuvliga säng!