Det där med kön är bullshit
Här i mitt nya rum skall jag nog komma på de storartade Duchamp-idéerna i takt till rytmerna av slagborrar, spikmackapärer, sågar och klingor mot byggställningarna. Byggarbetarna har koll. Ser till så att inget brinner upp eller ner. Men hittills är det endast en tenta i genusvetenskap som jag lyckats skrapats ihop . Fråga mig vad jag tycker om män och jag kommer att säga att dom är svin. För så står det i mina böcker. Inte rent ut såklart men invirrade i tjusiga teorier om patriakatet. Vilket är problematiskt när jag bor med tre män.
Vad som normalt sätt är ey okej när man flyttar in i ett nytt WG har för mig blivit ett stort ställningstagande. "Nä, jag tänker inte plocka bort efter mig för då kommer dom veta att jag är en brud - som gud förbjude: städar!" Jag ser patriakala strukturer överallt i min våning. Det letar sig in i min hjärna, väntar på rätta tillfället, skriker något barbariskt orätt om män och kvinnor och äter tillslut upp mig innefrån. Ibland önskar jag att allt var som vanligt, innan jag hade det här teoretiska mischmaschet i mitt huvud och någonstans önskar jag att min vän Tobi har rätt: det finns inga strukturer, kvinnor är inte underlägsna män och män försöker inte förtrycka kvinnor.
Men låt mig omformulera mig: Jag älskar människor.
Över till något trevligare, så här i den bitande kylan och det depressiva mörkret behöver man något mer än pepparkakor som lyser upp tillvaron. Och eftersom jag inte har några pepparkakor, endast Spekulatius som är någon tysk rip-off så tänkte jag försöka skapa en multi-kultifestival. Så alla ni som är duktiga på något eller bara hängivna något, födda i ett annat land med annan kultur, kan spela instrument, sjunga, applådera, jonglera eller bygga stora saker som ingen vet vad det är men som är underskönt för ögat - hör av er så kan ni hjälpa mig att ha en festival här i Neukölln till våren!
